Det är riktigt svårt att skriva på svenska om du brukar skriva på danska, men min framlidna svenska professor Hedvig Agda Margareta Lokrantz skulle vara stolt över mitt försök.
Jag träffade Lokrantz första gången i början av 1990-talet när jag bestämde mig för att börja lära mig danska. Så småningom utexaminerades jag i skandinavistik. Lokrantz, ursprungligen från Stockholm, var en karismatisk kvinna som var övertygad om att alla hennes elever skulle bli skickliga på minst ett av de tre skandinaviska språken, men hon ville också att de skulle lära sig att läsa och förstå de andra två. Lokrantz såg ut som en snygg och elegant SAS-flygvärdinna från 1950-talet men hade en hjärna som kunde ha formats på en medeltida latinskola. Med sin starka utstrålning främjade Lokrantz internordisk språkförståelse. I dag skulle jag gärna vilja dela mig av några av de svenska ord och uttryck som jag har kommit att uppskatta genom åren. Ett av dessa – och kanske min favorit – är fredagsmys som, inte helt olikt det danska hygge, inte har en direkt motsvarighet på engelska eller italienska. Det förmedlar tanken om mys i slutet av en arbetsvecka, kanske med ett vinglas framför en öppen spis i sällskap av familj eller vänner. Mys är ett intressant ord som svenskan använder på ett antal sätt: höstmys eller julmys, och det kan bli ett verb, jag älskar att mysa, eller ett adjektiv, (fredags)mysig.
Jag tycker också om ordet vabba – eller vobba – kanske för att det inte finns på andra språk, inte heller i danskan och norskan. Det här beror förmodligen på att jag gillar det ”gummiaktiga” mjuka ljudet av dessa ord liksom planka, vaska, blunda och kolla. Det är förvånande att så många ord i svenskan som slutar på a, och alstra är definitivt min favorit. Det är ett elegant ord fullt av energi.
Och vad sägs om den vackra bild som skapas av det vackra ordet mångata? Danskan har maanbro, ett poetisk ord som liknar mångata, men annars är det ett speciellt ord som inte finns på andra språk jag har studerat.